Anna's boxningsblogg

Anna's boxningsblogg

Om bloggen:

För er som vill följa med på mina äventyr i proffsboxningscirkusen...


Ett nytt bildgalleri hittas HÄR.

Ett möte på Aeroflots kontor...

Tankar om RysslandPosted by Anna Ingman Wed, May 02, 2007 16:52:59

När jag häromdagen besökte Aeroflots kontor fick jag en intressant inblick i detta lands stolta kultur. På trottoaren utanför biljettkontoret stod en samling gubbar med militära detaljer på kläderna bredvid schalettprydda gummor med krökta ryggar. Jag kunde inte undgå att få en hastig flashback från de ryska TV-bilderna jag minns från ett tidigt nittiotal. När jag kom närmare var det dock inget som stämde med denna dystra minnesbild. Dessa äldre medborgare var visserligen inte de mest bemedlade stadsborna men de verkade vara ganska glada och förväntansfulla. Kanske skulle de alla ut och resa tillsammans? På ryskt manér gick jag målmedvetet in i butiken och ingen protesterade utan log nästan välvilligt mot mig (har man en god anledning att gå före i köer så får man faktiskt göra det här!) Väl därinne fick jag dock snällt sätta mig och vänta bland seniorerna. Det fanns inget nummerlappssystem utan den äldre vakten med bister min pekade fram oss en efter en utifrån sitt eget tycke. Män och kvinnor i +80-års åldern blev dock direkt styrda fram till kassan, varför det var på det viset skulle jag snart få reda på.

Eftersom Peterburgsborna generellt är nyfikna och trevliga var det inte svårt att börja samtala med den äldre herrn intill. Han blev min kunskapskälla under den halvtimme som gjorde detta annars vanliga flygkontorsbesök till ett fantastiskt vittnesmål om den ryska folksjälen och den nationalistiska stoltheten. Denna patriotism som påverkar såväl det dagliga ryska livet som landets internationella relationer! Mannen ifråga, som visade sig vara en dolt invalidiserad militär, berättade att det just denna dag var starten på Aeroflots årliga rea på flygbiljetter för just krigsinvalider och för alla de människor som överlevt i St Petersburg under Belägringen 1941-1944. Jag insåg då att de allra äldsta kunderna här, de som vakten pekade fram till kassan utan fördröjning, var de få som nu lever kvar av ”Belägringsgenerationen”. Det är dem vi kan sända en tacksamhetstanke för att vi som turister nu kan besöka Vinterpalatset, flanera längs Nevsky Prospekt och vandra i Dostojevskijs kvarter bland alla andra storslagna byggnader. Hitlers direkta order var nämligen att fira in nyåret -42 på hotell Astoria i centrala St Petersburg och sedan jämna staden med marken och omöjliggöra fortsatt boende där.

Ni som läst om de ”900 dagarna” vet att det dog nästan en miljon människor i staden då nazisterna blockerade dåvarande Leningrad från omvärlden som en del i operation Barbarossa. Ryssarna skulle svältas till kapitulation inne i staden, men lyckades ändå mot alla odds hålla stånd mot nazitrupperna och till sist följa efter dem i deras reträtt till Berlin 1945. De bitande ryska vintrarna som tidigare fungerat som vapen mot utländsk invasion blev nu en skoningslös ödeläggare i de egna leden och det sägs att husens trappuppgångar fylldes med lik eftersom människorna inte hade ork att flytta sina döda släktingar. Kanske var det ett alltför högt pris att betala för att bevara den ståtliga staden, men man låter i varje fall inte bli att hedra sina förfäders insats. Än idag, dryga 60 år senare, firar man årligen nazisternas reträtt och Leningradbornas befrielse med stora konserter och festligheter. Det är tydligt att denna historiska händelse, Belägringen, påverkat St Peterburgborna något enormt och bidragit till att skapa denna väldigt speciella känsla och stolthet för sin stad och sina förfäder. Snart firas även ”Victory Day” den 9 maj. När de flesta européer talar om det andra världskriget så är det ett mycket sorgsamt minne till skillnad från en ryss som då brister ut i ett stolt leende och menar att detta var deras stora seger i ”The Great Patriotic War”, detta till kostnaden av nära 26 miljoner ryska liv. Så hedrar även tidigare nämnda flygbolag dessa gamla krigshjältar och överlevare från belägringen genom att erbjuda nästan gratis flygresor till dessa pensionärer som annars har det tämligen knapert och som nu kan ha råd att resa till släktingar runt om i landet, kanske till ett syskon som evakuerades och stannade kvar i Sibirien? Mannen framför mig skulle nu i varje fall ta flyget till Novosibirsk för ynka 35 rubel, en summa som motsvarar en dryg tia! Det säljs förmodligen inte så många weekendresor till Paris till de här kunderna, men snacka om att som företag skapa goodwill och dra nytta av kultur och patriotisk anda i marknadsföringen! Only in Russia, my friends, only in Russia…

  • Comments(6)//blog.annaingman.com/#post22

Kvinnodagen -по-русски

Tankar om RysslandPosted by Anna Ingman Fri, March 09, 2007 09:53:43

När ”hela världen” uppmärksammar kvinnors kamp för jämställdhet den 8 mars så har vi här i Ryssland ännu en ”Valentines Day” med kärleksbudskap och blommor!

Dagen till ära satt jag och min ryska väninna och fikade sönder oss i ganska många timmar och diskuterade våra länders olika traditioner och tankesätt. Ett underbart givande tankeutbyte! Ett kan ju sägas och det är att det här med jämställdhet inte har fått så stort utrymme här! Saker och ting är som det är och män och kvinnor har sina roller på gott och ont. Även om det är kvinnorna som nu tar för sig mest på den ryska arbetsmarknaden så är det även de som förväntas göra marktjänsten därhemma. Samtidigt som de presterar på dessa två plan ska de dessutom se fantastiska ut! Visst är det så att det klassiska mönstret med en hårt arbetande man och en hemmafru lever kvar, för det är ju fortfarande ett tecken på status här om man har en icke-arbetande fru och ett gäng barn man klarar av att försörja.

Den internationella kvinnodagen, 8 mars, är en nationell helgdag här i Ryssland (som så många andra dagar). Syftet är lite förenklat att mannen då ska behandla sin kvinna som den prinsessa hon innerst inne är i hans ögon! Jag tror faktiskt att männen här tar sin uppgift på största allvar, aldrig förr har jag sett så många karlar med blomsterkvastar i händerna, unga som gamla, pigga som trötta bar de blommor hem till sina donnor. Stackars den som inte fick några blommor igår… Även tjejer ger små presenter till varandra som en gåva på 8 mars! Ganska annorlunda i svenska ögon och i en mening gulligt och bra, men jag kan inte låta bli att tänka att det också är oförargligt omedvetet! Men, men… vem är jag att döma?

En annan intressant sak vi pratade om igår är ett ständigt aktuellt diskussionstema, speciellt bland nyinflyttade expats. Det handlar om de ryska kvinnornas klädstil! Många svenska kvinnor (och ”politiskt korrekta” män) som besöker Ryssland förfäras över hur de ryska kvinnorna går klädda på stan till vardags (läs: minimalt med tyg, korta kjolar och skyhöga stilettos alternativt ”over-knee-stövlar” med stilettklack mitt i vintern). Den ”medvetna” mannen och kvinnan från exempelvis Sverige anser ofta att det här handlar om objektifiering, att kvinnan uppmanas tillfredsställa det manliga ögat, och att detta är ett tecken på den patriarkala maktstrukturen i samhället som bestämmer reglerna för det sociala samspelet. Jag har frågat ryska vänner om vad de anser om sådana reaktioner, men det verkar inte som om det upplevs vara något problem med denna i våra ögon extremt ”sexiga” klädstil. Våra analyser kan givetvis vara korrekta, men den gemene ryssen menar att de inte ser problemet och att man däremot är stolt och glad över att kunna hålla sig vacker och köpa vackra kläder till sig själv (eller om det är mannen som köper till sin fru). Modet är annorlunda här och kvinnan är familjens juvel som ska poleras och visas upp. Mina källor berättar dock att den gemene ryskan inte alltid är dressad till tänderna. Så fort man kommer hem byter man om till något bekvämare och hänger prydligt upp sina vackra kläder på galgar så att de är fina nästa gång man ska ut på ärende och de ska användas. Man ser ju dock tydligt att inte samma vikt läggs vid att polera de ryska männens utseende… (ursäkta men det är faktiskt sant!) Tänk den dagen de börjar göra det, jag längtar! smiley

  • Comments(3)//blog.annaingman.com/#post17

Hur är det att bo i St Petersburg?

Tankar om RysslandPosted by Anna Ingman Tue, February 13, 2007 11:40:53
Häromdan blev jag intervjuad av Aftonbladet och de ställde en massa intressanta frågor. Nu blev intervjun ganska kort där p g a att nyhetsmedier har begränsat utrymme, men jag lägger nu ut alla frågor och svar här på bloggen istället...

– Hur hamnade du i Ryssland?

Jag och min sambo bestämde oss för att flytta hit då han fick erbjudande om ett bra jobb här. Han är manager på ett av Ikeas stora shoppingcenter; ”MEGA”.


– Vad gör du i Ryssland?

Jag studerar ryska, det är ett absolut måste här! Sedan ägnar jag mycket tid åt min sport, som ju är boxning. Det är riktigt bra träning här kan jag berätta, man utvecklas hela tiden. Jag befinner mig även i uppstarten av mitt företag, genom vilket jag jobbar som konsult inom mina utbildningsområden samt med företagsseminarier och föreläsningar.


– Nu bor du i Sankt Petersburg och har din vardag där. Vad är bra och vad är dåligt?

Först och främst måste jag säga att vi stortrivs här! Det är den vackraste staden jag bott i, utbudet inom nöjesliv och kultur är enormt och man kan t o m relativt snabbt ta sig till havet! Ryssarna är generellt mycket trevliga och gedigna människor.

Jag tycker dock att språket har varit svårast, eftersom nästan ingen förstår engelska här. I början tog varje litet ärende på stan en evighet och det kändes verkligen som ett projekt att göra de enklaste saker! Det har dock förändrats nu eftersom jag dels klarar av språket bättre och dels skaffat mig en mindre stressad attityd! Man ska helt enkelt inte begära så mycket, det blir bra ändå!

Sedan tycker jag det är synd att just språket delar upp oss i två grupper; utlänningar ”expats” och ”ryssar”. De flesta utlänningar som bor här umgås med varandra och vi är medlemmar i olika klubbar och föreningar som är till för oss utlänningar. Det gör att det finns möjlighet till social samvaro utan att kunna det ryska språket vilket är väldigt bekvämt, och vi har mycket gemensamt både på det personliga och arbetsmässiga planet! Men tyvärr tvingas man inte heller lära känna ryska vänner! Jag har ju fördelen att jag träffar många trevliga personer på min boxningsklubb och det händer att någon talar lite engelska och kanske t o m lite svenska, sen får jag ju öva min ryska också! Min tränare tycker att jag måste lära mig mera eftersom vi bara pratar ryska med varandra och det blir ibland missförstånd…

Det sämsta med staden ser man inte där vi bor i centrum. Jag talar då om gatubarn och de socialt utslagna människorna som finns. Myndigheterna ser till att den vackra stadskärnan hålls ”ren” från sådant som kan uppfattas som stötande helt enkelt. Det är sällan man ser de ökända ”lim-sniffande och hivsmittade barnen” som enligt statistikens siffror verkligen finns i stora nummer. Vet man om problemen kan man självklart anstränga sig och se bortom den polerade fasaden.

Vad gör du på fritiden?

En del skulle säga träning, men träningen är ju ngt jag gör mer eller mindre som ett ”halvtidsjobb” så jag svarar istället att vi på fritiden brukar gå ut och äta på någon av alla de riktigt bra restaurangerna som finns här i stan. Du kan hitta det mesta du kan tänka dig, både de mest spektakulära och sen mer normala restauranger, barer och klubbar. Det finns nästan för många alternativ, så vi snöar lätt in oss på våra favoritställen där vi nu blivit stammisar. Vi brukar annars försöka ta det lugnt och ladda batterierna, njuta av både varandra och det staden erbjuder. Vi bor så att det mesta finns inom gångavstånd, annars tar vi bilen och ger oss ut i den minst sagt kaotiska trafiken. Ofta känns vår tillvaro overkligt bra, men vi är medvetna om att alla inte har det så bra och är ständigt tacksamma!

Saknar du Sverige?

Nej, jag trivs bra här. Jag har förmågan att känna mig hemma där jag befinner mig. Sedan är det alltid trevligt att åka hem och hälsa på släkt och vänner men det är skönt att komma ”hem till Ryssland” efteråt. Så har det faktiskt känts efter de senaste gångerna jag varit ute och rest!


– Det finns mycket fördomar i Sverige om Ryssland - att det är farligt (kriminellt), att det är fattigt osv. Hur upplever du de sakerna?

Det finns stora klyftor mellan rika och fattiga, det är fullständigt sant och väl synligt. Vänner som varit på besök här har förstummats över alla lyxiga bilar man ser i centrum, mängder av Hummers och Lexusar blandas med små rostiga Lador. Den enda bilparken som är definitivt lyxigare är dock Bryssel, en stad som i mina ögon är en fullständig uppvisning av de senaste lyxmodellerna. Det förekommer givetvis tiggare här, oftast är det äldre kvinnor som ber om pengar för att dryga ut sin minimala änkepension. De är en grupp som verkligen inte har det fett. Men som sagt, staden är ”uppstädad” och det förekommer inga gäng som stryker på gatorna och hotar omgivningen.

Det finns enorma problem med alkoholism enl. officiell rysk statistik, och det kan man även se bevis på i St Petersburgs innerstad där både män och kvinnor ses dricka öl och drinkar på burk samtidigt som de väntar på bussen eller är på väg någonstans en helt vanlig vardagseftermiddag. Men du ser inte ”fyllgubbar” som raglar och som försöker tigga pengar eller provocera andra. Det verkar som att man dricker när och hur mkt man vill, bara man inte stör sin omgivning. Man har respekt för polis och ordningsmakt. Jag och många andra upplever att trygghetskänslan är större här än i Stockholm. Jag har inte sett eller upplevt något oprovocerat våld (ännu!). Det hör nog ihop med den arsenal av poliser som finns att tillgå. Nu är det ju så att vi bor i de bästa kvarteren, jag ser ganska rysk ut och gör inget större väsen av mig på gatorna så då är jag relativt säker. Men är du mörkhyad så har du det tuffare kan jag lova. Både i Moskva och i St Petersburg har det skett överfall, anlagda bränder och t o m mord på studenter från Asien och Afrika. Det är riktigt skrämmande att läsa om dessa hatiska tendenser i de extremnationalistiska kretsarna.

– Umgås du med ryssar? Om hur det är (förmodligen som att umgås med vem som helst)

Jag har en rysk väninna som jag träffar ganska ofta. Vi pratar italienska som gemensamt språk och det var en stark gemensam nämnare att vi lärde känna varandra. Nu har jag börjat lära henne svenska och hon hjälper mig med ryskan så vi kommunicerar på fyra språk, inklusive engelskan! Vi är ganska lika varandra på så sätt att vi älskar att lära oss nya språk och att idrotta! Hon har doktorerat i pedagogik och har även en Magisterexamen i Sport och Fysisk träning, med specialitet simning. Hon är 36-årig ensamstående mamma till en 16-årig dotter. De bor i förorten i en minimal och sliten 1: a, i ett inte alltför imponerande betonghöghus och hon jobbar som lärare i italienska på universitetet. Det känns lite jobbigt att vi bor så bra i jämförelse, men vad ska man göra? Jag är väldigt tacksam över att vi är vänner. Förutom ryska fruar till andra expats är det annars mest killarna på klubben som jag känner som är ryssar, men det sträcker sig ju till träningen och inte mkt mer. Fast det är ju, som alla kampsportare och boxare vet, en mkt speciell gemenskap på en boxningsklubb, och jag som är ensam tjej får lite mer av allas uppmärksamhet!


I bla Sverige talas mycket om Putins odemokratiska styrning, om ofrihet för press osv. Hur upplever du det? Får man veta sanningen på Cegodnja, Vesti osv?

Jag läser inte de ryskspråkiga tidningarna ännu (p g a språket tyvärr...) så dem kan jag inte uttala mig om, inte heller rysk TV eftersom jag sällan ser den. Men det finns en tidning för engelskspråkiga här och det är St Petersburg Times. Det är faktiskt en kritisk och analyserande tidning som ges ut gratis, på hotell och restauranger, 2 ggr i veckan. Jag vet att det slår omkull sinnesbilden av rysk media men det är inte ovanligt med ledare och analyser i den som starkt kritiserar Putin och hans regim samt andra händelser som visar på Rysslands totalitära metoder i vissa regioner och i vissa ärenden.

Jag kan dock inte låta bli att tänka den konspiratoriska tanken att just St Peterburg Times kanske fått tillåtelse att vara som den är bara för att ge oss expats en ”fin bild av rysk media” så att vi inte alls ska tycka att den är kontrollerad av staten. Mina diskussioner med ryssar säger att den ryskspråkiga pressen inte alls är lika frispråkig.

Just frihetsdiskussionen generellt är dock intressant eftersom jag känner mig mindre kontrollerad här än i Sverige, fast jag förstår att jag ändå antagligen är fullt påpassad! Känslan man har som priviligerad här i Ryssland är att allt är möjligt. Har du bara ditt pass, ditt visum, din registrering och pengar är det sällan några större problem. Byråkratin för att få dessa dokument är dock långdragen och ganska komplicerad. Men i vardagslivet funkar livet så att du när som helst på dygnet kan göra i princip vad som helst. Det finns liksom i Sverige regler för t ex alkoholförsäljning, men jakten på inkomster är intensivare här och gör att det mesta går att ordna. Det är absolut inte laglöst, men det är mer flexibelt än i Sverige. Här stänger barer när sista gästen går och det finns bra restauranger som har öppet till morgonen, så om du är hungrig efter en klubbkväll kan du beställa välgjord à la carte istället för den i Sverige traditionella flottiga Mc Donaldsburgaren.

Om en annan sorts ”frihet”; en burk pepparspray i fickan är helt lagligt utan särskild tillåtelse. Det har hänt att jag lämnat min burk hos poliser som står som extra dörrvakter på en del nattklubbar och när jag senare ska hem får jag tillbaka den utan problem. Det är en annorlunda upplevelse som svensk; - ”Leave your guns at the door”… Varför ska jag då ha pepparspray när jag känner mig så trygg här kanske ni undrar? Jo, jag är förberedd mot vilda hundar. När vi bodde i Kazan (en stad 100 mil öster om Moskva) blev jag nämligen attackerad av tre stycken lösa hundar under en löprunda och blev också biten av en. Sen vet man aldrig vilka galningar som kan dyka upp i en 5-miljoners stad, bättre då att vara förberedd! Hundproblemet är nuförtiden relativt obetydligt i St Pete då de stackare som fanns här antagligen ingick i ”Operation Städa Upp Stan” och försvann…

  • Comments(14)//blog.annaingman.com/#post9