Anna's boxningsblogg

Anna's boxningsblogg

Om bloggen:

För er som vill följa med på mina äventyr i proffsboxningscirkusen...


Ett nytt bildgalleri hittas HÄR.

Hyllning till Georgisk mat

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Sun, March 18, 2007 09:36:49

Trots alla statliga aktioner för att begränsa allt som kommer från Georgien så är det ofrånkomligen MYCKET populärt med Georgisk (och kaukasisk) mat här i St Pete. Det finns verkligen många caféer och restauranger här som specialiserar sig på regionens gastronomi. Varenda ryss jag pratar mat med fullkomligen älskar det sydryska köket med sina kolgrillade "shashlyk" (grillspett), kryddiga bönröror, grönsaksröror som Ajapsandal och det stora ostfyllda brödet Khatchapuri. Min egen teori varför det är så populärt är att denna mat skiljer sig från det traditionella ryska köket därför att de inte är rädda för att krydda maten! Och det är sannerligen en välkommen egenskap här...

Igår kväll besökte vi Lagidze Café och vi blev riktigt förtjusta i stället. Både med servicen och av alla de små, kryddiga rätterna serverade i lerkrus och skålar, toppade med sina grillade specialiteter. Vi blev rekommenderade denna restaurang och rekommenderar den nu vidare till alla andra här i stan som vill äta riktigt god och prisvärd georgisk cuisine.

Forsätt kvällen på engelska puben Oliver Twist som ligger ett trestegshopp därifrån. Där umgås man med andra expats och med mängder av olika sorters öl och maltwhisky, inkl sköna trubadurer som framför countrylåtar med härlig inlevelse.

Info:

Lagidze Café. Belinskogo Ulita 3. Tfn: 579 11 04.
(Ligger alldeles vid den östliga sidan av Fontanka, i nivå med Cirkus)

The Oliver Twist, Belinskogo Ulita 3. Tfn: 272 33 61 .
(Många bokar bord för middag, har ingen egen erfarenhet av deras kök men alla bord var bokade när vi var där och det är tydligen mycket populärt bland expats.)

  • Comments(2)//blog.annaingman.com/#post19

Musik och mat

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Sun, March 04, 2007 17:25:54

Ännu en lördagskväll i synnerligen trevligt och gemytligt sällskap. Om gårdagen: vi var ett sällskap på sex personer som bokat bord på Café Jam. Där njöt vi av god mat, (skandinaviskt och koreanskt), hemkryddad snaps och sång! Vi satt nämligen bredvid ett långbord med 25 glada danskar från danska föreningen i stan och som de stolta svenskar vi är kändes det helt rätt att som ”underdogs” antalsmässigt indirekt utmana våra grannar på lämpligt sätt. Vi började med en kraftfull ”Helan går” och danskarna kände av attacken men valde att ignorera oss. En stund senare gjorde vi ett anfall till med en vibrerande ”Spriten vill jag lova…”, det var de tre herrarna i sällskapet som framförde den till belåtenhet för damerna och ett annat svenskgäng som satt en bit bort. Nu hade vi lyckats förstärka vår svenska sida med två personer till som till vår fördel var ytterst skolade musikkännare. Tillsammans framförde vi det ena mästerstycket efter det andra och danskarna var otvivelaktigt ett slaget folk i vår ”sång-battle”. Segerns sötma blev den perfekta efterrätten på denna värdiga middag.

Jag lovade att berätta om fredagens fynd. Bara ett stenkast bort från oss ligger det ganska nyöppnade ”The Other Side”, en kombinerad restaurang/café/bar med livemusik på fredagar och lördagar. Det var ett riktigt roligt ställe som visade sig vara en oas för expats och i synnerhet skandinaviska och holländska sådana. God och enkel mat, internationell atmosfär och medryckande akustisk kubansk musik gjorde stället till ett riktigt party framåt kvällen, KUL!

Info:

Cafe Jam. Ryleeva Ulitsa 12. Ttn: 719 69 33. Öppet dagligen 12-23.

The Other Side. Bolshaya Konushennaya Ulitsa 1. Tfn 312 9554.

  • Comments(0)//blog.annaingman.com/#post15

Ny thairestaurang

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Tue, February 27, 2007 14:12:04

Efter den sedvanliga 3-timmars träningen på söndagsmorgonen (med start kl 10:00) sov jag skönhetssömn i ett par timmar under dagen medans min sambo ägnade sig åt ett eget 3-timmars pass på gymmets löpband. Lördagskvällen blev nämligen ganska sen, det brukar bli det när vi är hos våra svenska vänner på Ulitsa Ryleeva... smiley Vi hade det riktigt trevligt med vin och varma mackor med TV'n visandes svenska melodifestivalen i bakgrunden. Det enda jag ids kommentera om musiken är väl att det var som det brukar och att Magnus Uggla inte är särskilt varierande i sin repertoar!

Efter utspridda träningstimmar på söndagen så åt vi en tidig middag på St Petersburgs första restaurang med helt thailändskt kök. Jag talar om мопс (”Mops”) som ligger söder om Nevsky, nära Fontankafloden på Rubinshteyna Ulitsa 12. De serverade jättefräsch och god thaimat med bra priser. Visst är Pad Thai som serveras här flera gånger dyrare än i Thailand men det är ju ojämförbart och det var verkligen klass på det här stället, både vad gäller mat och service! Inte minst sätter jag värde på det estetiska och det var verkligen en, i vår mening, ”snygg och stylish” restaurang! Det är en sådan befrielse att äta asiatiskt utan det sedvanliga krimskramset som asiatiska restauranger ofta har i överflöd. мопс har lyckats med en elegant blandning av thaidekorationer såsom sobra vita orkidéer och små elefantstatyer på rad med moderna inredningstrender och färger. Jag måste även nämna deras fantastiska toaletter som påminde mer om ett japanskt spa än en restaurang. En trevlig söndagskväll blev det och vi kommer med största säkerhet tillbringa fler kvällar där! (Sen bar det av hemåt för att titta på DVD från Pattaya…)

Info: мопс (”Mops”) har öppet mellan 13:00-01:00 varje dag och boka bord görs på tfn 572-38-34.

  • Comments(2)//blog.annaingman.com/#post13

Red Army Day... eller Mansdagen

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Tue, February 27, 2007 09:03:19

I fredags (23 feb) var det nationell helgdag och man firade ”Mansdagen”, det ni! Då firade de ryska kvinnorna sina män med rosor, goda middagar, presenter och annat som män tycker om att få! Jag har också hört att många karlar traditionellt firar denna dag med konstant festande från torsdag kl 13:00 tills det att helgen är över...

Det är i grunden en hyllning till Röda armén och kallades då för ”the day of the defenders of the Motherland” men det har nu blivit en ganska kommersiell ”All Men’s Day”.

Jag hade givetvis stora planer för kvällen som dock fick revideras eftersom tidsschemat sprack rejält. Av de stora planerna som innehöll bl a hajmatning på Oceanarium blev det istället en längre sittning på en utomordentligt mysig och bra restaurang; vi besökte den indiskinspirerade, helvegetariska restaurangen Kashmir som ligger på Bolshaya Moscovskaya 7. Det var som att komma hem till en trevlig fest, eftersom restaurangen endast har 7 små bord och det satt två musiker och improviserade på gitarr och dragspel, milslångt ifrån gamla covers… Vi var helnöjda med den lugna kvällen och bestämde oss för att ta hajarna en annan dag, Johan skulle förresten jobba dagen efter så det var inte läge för nattklubb. Men jag är mkt excited, och så även Johan, över att vi upptäckt detta för oss nya område här i stan, vi kallar det ”söder om Nevsky” men det är egentligen sydost från oss och handlar om området kring Pushkinskaya och Vladimirskaya metrostationer. Det är egentligen bara en halvtimmes promenad från oss men staden är så rik på saker att göra så man upptäcker inte allt på en gång, vi har tidigare sällan rört oss i de här områdena. Men nu har vi som sagt börjat dra oss ditåt och det är en härlig känsla att vara upptäckare i sin egen stad!

Länk om Men's day.

Vill ni besöka restaurang Kashmir kvällstid bör ni boka bord i förväg eftersom det finns så få platser, och ni ska helst vara säkra på att komma. Jag betalade t o m en reservationsavgift, men då hade jag beställt lite "extragrejer" som skulle vara framdukade när vi kom. Telefonnumret som står i "In Your Pocket" är fel, det rätta numret är: 575-63-69. Köket är öppet från 11:00 på fm tills sista gästen går på natten... Jag åt förresten "business-lunch" där häromdagen för 120 rubel som bestod av lins och grönsakssoppa, basmatiris och grönsaksröra, indiskt bröd och en kryddig samosa. Helt OK för ca 30:-! De har fantastiskt gott te... En kanna Masala-chai full med extra kryddor och kokat på mjölk kostar 150 rubel... men det är det värt!

  • Comments(0)//blog.annaingman.com/#post12

Vi minns...

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Wed, January 31, 2007 11:01:35

Nu är det redan onsdag och det är otroligt vad fort tiden går! Förra onsdagen kom min pappa och hans fru på besök och stannade över helgen. Det är riktigt kul att få visa upp det vackra Ryssland här i Sankt Petersburg och det är ganska lätt att bli imponerad av staden.

Vi hade det riktigt trevligt och gjorde turistiga saker såsom att besöka många trevliga restauranger samt det självskrivna Vinterpalatset med Ermitaget, Artillerimuseet och kryssaren Aurora. Vi gick på Mariinskyteatern och såg vacker balett. Ja, vi gjorde nog allt det man kan förväntas göra under 5 dagar i stan...

En mkt speciell och årligt återkommande händelse inträffade i lördags då ryssarna firade dagen då den 3 år långa belägringen av staden upphörde 1944. Det är fasansfulla skildringar av svält, kyla och död som beskriver dessa tre långa år då tyskarna under Hitler belägrade Leningrad. Det som hände för över 60 år sedan lever fortfarande kvar i St Petersburgsbornas ordspråk, vanor och attityd. I lördags var det stor fest på Palatstorget och tillsammans mindes man sina landsmäns kamp och den efterlängtade seger. Här kan ni läsa om en kvinnas upplevelser under belägringen:

Living through the Siege

My mother has never been able to speak about these days

“Siege” and “Blockade” are the words which I have heard from my childhood, though my mother has hardly been able to speak about it for all her life. But sometimes, when I asked her why she has been keeping everywhere flour, matches, sugar, she answered that if something happens again this will help us to survive. Even now she still continues to do the same.

…Four sisters aged from 4 to 20 and their mother tried to survive during that devastating three year blockade by the Nazi army and they were all saved by some miracle. How could they do it without any help? The oldest one of these four sisters was my 20years old mother. During the siege she went to the seaport and unloaded the coal there. The people who were at port could sometimes get American tins of meat, of course it was very seldom, but it was a real gift for people who otherwise got just 125 g of bread a day. Can you imagine it – just 125 g of bread as the food available each day! Once a girl from the street snatched at a piece of bread out from the hand of my mother and then she immediately shoved it into her mouth and swallowed it. My mother couldn’t do anything; it was a shock and disaster for her.

But my mother and her sisters and their mother were fighting for their life all the time. The factory for making shoes was situated nearby. It had a lot of leather for making shoes. Most of leather was left without being used. This leather was in formalin, which is a toxin, a poison in ordinary life. But women were putting the leather in water, keeping it there for several days for getting out the formalin, then were boiling and eating this boiled leather and drinking the clear “soup” water it was boiled in. It supported them a little, though any water from the city also was a serious problem. Usually they carried water by sleighs, pulling these sleights by hand for a long distance.

Bodaevsky food stores were burned in the beginning of blockade due to canon fires and bombs and Leningrad was left without any food for winter time – well, for 3 winters! Sometimes people came to the place where these stores were situated and took the soil from there, because in places it was sweet where sugar had split on the ground before. They would put this soil in water and drink this “tea”. It was sometimes a little sweet and could give them some vitamins and energy.

The windows were without any glass from the early part of the siege due to the first bullets, canons and bombs. They were closed with pieces of cardboard, pasteboard, plywood, furniture and everything they could use. After this they had to live in their flat without any light. They had to put almost all their furniture, their books and everything else they could find in the street in the fireplace and burn it to keep the flat warmer.

…My uncle (their brother) and my grandfather from this side were on the front line of the siege as volunteers, defending Leningrad (now St Petersburg). They both died during the first winter from starvation and frost. My grandfather could visit his women from the front only once before his death. The last time my uncle (my mother’s brother) came home was after he had already lost all his strength and been frostbitten. He was also so weak from starvation. But his mother and sisters couldn’t help him. Their soup from leather didn’t help him to recover. They didn’t have anything else to support and feed him and he died in their hands. The sisters had to deliver him by hand, pulling the sleigh with his dead body on it along the ice covered winter streets to the Volkovo cemetery. But they couldn’t bury him as they did not have the strength. They just had to leave him there as others did with other dead relatives. Even now my mother simply cannot speak about him. He was just 18 years old when he died in their arms!

The first winter was so severe (with temperatures falling to about minus 40-42), people were so weak, that by late winter nobody could bury bodies nor by this time even pull them by sleigh to the cemetery. Dead bodies were on the streets, on the stairs of apartments, near the hospitals; churches were full of bodies. In some places, sometimes, they were lying like stacks of firewood, looking like piles of logs. It was terrible, but what could those who remained barely alive do without food, without warmth, when the temperature was – 40 to -42 degrees below zero?

The house of my father’s family was not far from Nevsky Prospect, it had been one of the higher buildings and the people would watch from its tower to look around the city, trying to see where firebombs had landed, to try to then go to prevent the fire on the roofs of buildings around. They were constantly on duty with this task. To get upstairs to the tower they had to step over dead bodies on the stairs, because inhabitants couldn’t carry them out. Several generations of my family had been living in this same house and we are still living there today. In my childhood I was afraid to use these stairs alone and at night I had nightmares about the dead bodies while I was sleeping, but this is another story…

In the beginning of the first spring, following this devastating winter, when the weather was getting warmer, people began to take bodies off the streets, stairs and other places. It was so hard and sad to see the cars, moving along the street, which were full of bodies with the hair of women flying behind the cars as a cloud, because at that time most Russian women used to have long, long hair.

Of course, it was much easier to survive in spring and summer, but by August the legs, arms and body of my mother began to become swollen more and more. She hardly could move. It was the sign of a very serious disease – scurvy. It comes with the shortage of vitamins, particularly a lack of vitamin C. A lot of people died due to this reason alone. But my grandmother was able to buy one glass of black currants by parting with the rest of her jewellery and this glass of berries saved the life of my mother. For this reason I was later able to be born and I have had a profound respect for these berries all my life.

There was an epilogue to the eventual resettlement of my mother and her sisters after their terrible time in Leningrad – not a nice one though! They were moved to a Russian settlement in the Altai region and low and behold they were treated poorly there by many locals…losing all the meagre possessions they took with them. However this story would not be complete without mention of the support from some foreigners during the siege who were known as the “convoy club” and these people got food supplies through to the city of Archangelsk and some of this food successfully made its way to the besieged city through the “Road of Life”… These men saved many lives and some now came to Saint Petersburg each year to celebrate our mutual freedom.

…January 27th, 2004, was the 60th anniversary of the day this 3-year siege ended. It‘s incredible but all four sisters from this friendly and close family are alive and quite healthy now. Maybe because for all their life they have been together and tried to help each other all the time in any situation.

When my daughter was about four and I had some problems, my 4 year old daughter came to me and said, “Don’t worry, you know we will overcome them together. (Russian words, my computer won’t read). I looked at her, smiled and realized that Russian women are now able to overcome any difficulties.

By Irina Sentyurova Published: 1st March 04 in NewaNews

You want to learn more? Visit

Museum of the Defence and Blockade of Leningrad, Solyanoy Pereulok 9/8.

Museum of the History of St. Petersburg, Angliskaya Nab.44, Romantsov Mansion

Monument to the Heroic Defenders of Leningrad, end of Moskovsky Prospect/Pl Pobedy

Piskaryovskoe Cemetery, Nepokryonnikh 72, M Lesnaya/Pl Muzhestva Diorama (Breakthrough of the Siege) under the Motorway Bridge over Neva near Schlisselburg (small, but impressing). Take the road to Murmansk (goes by IKEA), take the exit immediately after crossing Neva, there is a sign!

Road of Life from Lake Ladoga to town, there is small monument every kilometre. Buy a map of the surroundings of SPB to get there

14, Nevsky Prospect: There are always flowers in front of the sign: “Citizens, this side of the street is dangerous under spitfire”

  • Comments(5)//blog.annaingman.com/#post7

Fredag kväll

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Fri, January 12, 2007 16:52:45

Apropå favoritrestauranger... Ikväll blir det italiensk myskväll på "Mama Roma". Ja, det är den etablerade restaurangkedjan jag pratar om, men sanningen är att förra veckans besök på deras restaurang på Vasillievsky-ön tillsammans med goda vänner gjorde oss smått förälskade (inte bara i varann alltså...) Deras focaccia-bröd med vitlök var "to die for"... De serverade mkt bra kött för karnivorerna och härliga veg-rätter för oss kaniner...

Snart är min käre sambo hemma efter en 7-dagar lång arbetsvecka! Nu ska vi ha en skön ledig helg fylld av vila, gemensam löpträning och kanske en och annan protein-pannkaka.... Har precis anmält oss båda till Göteborgsvarvet och Johan ska ju và värst så han är även anmäld till Sthm Marathon... Berättar mer sen om vart man bäst löptränar i stan, vi har några guldkorn för er som är intresserade..

Ha en härlig kväll! Det ska jag ha...

  • Comments(10)//blog.annaingman.com/#post4

2 favoritrestauranger

Din guide till "mitt St Petersburg"!Posted by Anna Ingman Fri, January 12, 2007 13:14:03

Först och främst besöker nog de flesta St Petersburg för alla de kulturella sevärdheter som staden bjuder på. Det mest kända turistmålet är utan tvekan Vinterpalatset som även innehåller den enorma Eremitage-samlingen av konstföremål (över 3 miljoner verk!). Här kan man skåda tsarfamiljernas överflöd och bli riktigt trött på att se tavlor!

Ett annat måste är att besöka Marinskiy eller Mussorgsky-teatrarna och bevittna ett stycke riktigt häftig form av kultur; nämligen balett! Många har varit skeptiker när de gått in i dessa ovan nämnda lokaler men efter föreställningen kommit ut med en helt annan attityd till denna imponerande konstform och idrott! Biljetterna är tyvärr nästan dubbelt så dyra för utlänningar än för ryssar...

Vad många inte tror är att man mycket väl kan besöka staden även för den ryska gastronomin! Nu kanske ni skrattar och tänker på stenhårt bröd och borstsj, men faktum är att just St Petersburg som ju är "window to the west" erbjuder en ofantlig mängd riktigt bra restauranger och caféer, inte att förglömma nattklubbar... Jag ska ge er två av mina favoriter:

"Idioten" är vårt favorithak och många fredagsmiddagar intages där. Lokalen är inredd som Dostoevskijs hem och är extremt mkt kitsch så är man pretentiös bör man inte gå hit. Många expats äter här och priserna är bra men kanske aningen högre än andra restauranger som vänder sig till ryssar. Men vill man äta väl tillagad och gudomligt god vegetarisk mat ska man inte tveka att gå dit. Även servicen och de engelsktalande servitriserna gör det värt att besöka stället! Goda viner tillgängliga, även vita. (Adress: Moika 82, nära St Isaacs katedralen)

"Giuseppe Park" precis vid "Church of spilled Blood" är vår kvarterspizzeria som serverar käk för lokala mafiosi, hehe... Faktum är att man sällan ser annat än Lexus, Hummers och andra lyxbilar utanför denna restaurang som gör riktigt bra italiensk mat, men det är pizzorna som är deras starka kort. Jag måste erkänna att de gör de bästa pizzorna jag någonsin smakat! Bra husets röda vin, men se upp med det vita! Även här är det bra priser men inga riktiga "rysspriser".

  • Comments(2)//blog.annaingman.com/#post3